Nu gör det så fruktansvärt ont igen. La mig för att sova, men går inte att komma till ro. Det går som elstötar genom hjärtat. Jag har aldrig varit med om att man kan känna sorg som fysisk smärta på det viset. Men ont gör det.
Varför kan jag inte bara inse fakta? Jag är en dum nolla och Han var min Första Största Kärlek. Jag var inte hans, och det gör mig ju betydligt mer Utbytbar. Han är inte Utbytbar för mig. Där ligger väl den största skillnaden, anledningen till att han beslutade som han gjorde och att jag lider så jäkla mycket.
Sedan kom jag på en annan sak. Om jag nu får som jag vill och flyttar till Karlstad till hösten, vad ska jag göra hela sommaren? Dra till stranden, ensam? Göra allt annat, ensam? Jag har tur om jag kan få med mig min syster på någonting. Vart tog mina vänner vägen?
Dessutom smärtar det ju om möjligt mer eftersom jag hade så mycket roliga planer för mig och Honom i sommar. Inget stort, men lite utflykter och turer till stranden, glassätning i allmänhet. Sommar. Med Honom. Det skulle ju bli så bra. Min bästa sommar.
Men min bästa sommar ser ut att bli den värsta någonsin.
Min okrusidulliga vardag
5 år sedan
Det kommer bli jättebra :) Du kommer ju iallafall hit till Karlstad och Peace and Love! Sedan om du ska flytta hit så får du ju göra det i slutet av Juli/början av augusti :P
SvaraRaderaJo. Det löser sig nog :) Är inte så lång tid egentligen om man tänker efter, hela juni är i princip redan uppbokad :P
SvaraRadera