Usch, jag har gått ner 3 kg den senaste månaden. Det är faktiskt inte särskilt kul alls. Jag var ganska nöjd som det var förut. Jag fattar inte heller, för även om jag har betydligt mindre aptit nu, nästan obefintlig faktiskt, så tycker jag inte att jag äter så mycket mindre. Jag vet inte. Bara det inte blir mer så. Det vill jag inte.
Förresten så undrar jag när tårarna egentligen ska ta slut? Känns som att jag gråtit nästan konstant i en månad, med max någon dags mellanrum. Och nu har jag gått över från att sova som klubbad i 10 timmar till att inte kunna sova alls. Igen. Mamma kom faktiskt in och tröstade mig igårkväll, tänk att en mamma kan vara så bra att ha ibland. Hon till och med sa vettiga och bra saker. Sen att det blev minst lika jobbigt igen efter att hon gått är en annan sak.
Allt är bara ett enda elände.
Min okrusidulliga vardag
6 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar