ÅNGESTKLUMPEN

Ångest ångest ångest.
Alltid detta mindervärdeskomplex. Alltid. Önskar jag kunde slippa det. Önskar jag kunde få känna mig som åtminstone lite bättre någon endaste gång. Jag känner mig verkligen alltid mindre värd. Mindre sedd. Fulare, äckligare, dummare. Eller rättare sagt, ibland känner jag mig ändå på något sätt lite bättre. Men då känns det mer som att jag är rädd att ingen annan någonsin ska se det. Att jag alltid måste leva i skuggan.