Paul Verlaine

Det gråter i mitt bröst.
Det regnar över staden.
Vem är den sorgsna röst,
som klagar i mitt bröst?

Hur vänligt regnet låter
kring gator och kring tak!
För hjärtat, när det gråter,
hur regnets visa låter!

Det gråter utan skäl
i hjärtat, när det vämjes.
Allt är ju gott och väl?
Jag gråter utan skäl.

Men bittrast är min plåga
att inte veta vad,
ej hat, ej kärlek... Fråga
mitt hjärta om dess plåga!

- Paul Verlaine (1844-1896)

Min nya favoritdikt! Den beskriver precis hur det kan vara för mig ibland. Trevligt att någon satt det på pränt, redan för nästan 150 år sedan.