Framtiden?

En sak jag blir väldigt nervös över är framtiden. Den är helt oplanerad. Jag vet absolut ingenting. Det är läskigt, för tiden går så himla fort. Ska jag fortsätta plugga? I så fall vad? Kan jag lyckas hitta ett jobb? Och nu ska Jocke söka jobb här uppe... Jag är sjukt nervös. Visserligen är det ju inte ens säkert att han får något eller så... Men det vill jag såklart. Det känns bara så... Jag tänker ju såklart på allt som kan gå fel. Lite jobbigt. Ååh. Önskar att det kunde finnas en bra lösning, men jag har grubblat väldigt mycket på det här och ändå inte lyckats komma fram till någonting. Han vill ju egentligen inte flytta hit, han vill inte ens bo inne i en stad, och jag är inte så jättetaggad på att flytta ner heller... Han har sitt jobb, sin familj och sina vänner där nere (sen att han hatar sitt jobb hör inte hit) och jag har äntligen flyttat till en stad där jag trivs och känner mig riktigt hemma. Det enda vi har hos varandra är just varandra. Tydligen är jag dock så viktig för honom.. Och det gör mig ju inte mindre nervös! Det blir ju så stort när det är så här... Gud. Vill inte att någon ska ångra sig bara... Och risken är väl egentligen ganska överhängande. Eller så är jag pessimistisk.

Men han kommer i alla fall upp hit nästa helg, så vi får väl tänka mer på det då, lättare att prata när man är med varandra också. Jag längtar i alla fall! Jag ska tvinga honom att rida på Fallino, och så ska vi antagligen på dubbeldejt med Maddes nya pojke som också heter Joakim..!

Nåja, nu ska jag duscha och läsa lite mer i Candide innan jag ska till stallet. Ikväll blir det födelsedagsmiddag! Och jag vet nog till och med vad jag ska ha på mig.